Camp Weider

Camilla Anne-Li Lagemyr

Mari Weider

Ukens atlet er nok en jente jeg er nesegrus imponert over! Jeg følger henne på instagram - @allimacl , og enten er hun et eneste stort smil, eller så henger hun oppned ett eller annet sted - ja eller så er hun opptatt med å slenge seg fra stang til stang. Hun er med andre ord en liten råtass.  Takk gode gud synes hun hinderløp er så gøy, at hun kan finne på å ta Dragon Back to ganger f eks bare fordi det er så gøy...men til gjengjeld er hun så god at hun kan ta fastlanen på diverse hindre, så det går opp i opp. Camilla er en rising star innen hinderløp, og vi kommer til å se mye til henne. I tillegg har hun noen superspennende planer som vi i OCRNorway allerede har fått snusen i, og er minst like gira over som henne. Følg med her inne, så tipper jeg denne jenta får en egen fane om ikke så lenge!

När jag var 4 år gammal började jag på bollskola för att sedan driva med handboll i 17 år.

Jag älskade den sporten men pressen blev för stor vid 18år då jag skulle upp i elit i Sverige.

Spelade lite här i Norge också men kände att jag hade förlorat gnistan att vilja spela. Satte skorna på hyllan och började med styrketräning.

Styrketräningen fick mig att inse att jag hade en stark kropp som klarade det mesta jag hade lust till att klara.

Har i hela mitt liv hatat konditionsträning, när vi skulle ut och springa på handbollsträningen hade jag ont i benet eller behövde stretcha ut axeln lite extra, drog till med vad som helst bara för att få slippa men klarade alltid att springa en hel match.

En kväll i mars 2015 var jag i parken och tränade med arrangörer för Viking race i Oslo bara för att göra något annorlunda och då var det kille där som heter Isak Ladegård som presenterade mig för flying monkey. Jag blev som ett barn på julafton.

När träningen var slut kom han fram och berättade om OCR tävlingen de har och andra som går att springa. Jag hade då hört talas om Toughest men eftersom löpning inte är min starka sida hade jag inte kolla in det så noga.

När jag kom hem den kvällen anmälde jag mig till Tough Viking som skulle hållas i Oslo den 30 Maj.

Började springa cirka 2 gånger i veckan och när dagen kom för min första tävling var det 7 grader och regn. När jag kom upp till start på racet träffade jag 3 taggade killar: Pablo Jorda, Roger Nilsson och Johnny Wallenius.

När jag började närma mig målet kom min pappa och mötte mig på banan och skrek att min tid är riktigt riktigt bra så jag drog på allt jag hade i det sista och sprang på 59.18 min.

Landade på plats 25 av 250 damer och hon som vann var 10 min snabbare. Då insåg jag att detta måste jag bara fortsätta med.

9 race senare är min bästa placering 8:a på damsidan av 219 på Viking race i Grefsenkollen.

Jag är mest nöjd med mitt Tough Viking race i Stockholm. Den låg på 15 km och jag hade aldrig sprungit så långt innan. Det längsta jag sprungit på träning var 8km.

Jag slutade på plats 65 av 729 och total plats 933 av 3137 startande.

Anledningen till att jag är så glad över placeringar jag vet många hade klarat bättre är att jag innan den 30 Maj i år aldrig har sprungit längre än 5 km i mitt liv.

Anledningen till att jag älskar det här sporten är hindren, mina favoriter är flying monkey, dragons back och ringar. Träningen bakom är mycket kroppskontroll, greppstyrka och att tro på sig själv.

Det är tungt, skrämmande, lerigt, intensivt och helt underbart.

Mina planer nu framöver är full fokus på EM och VM. Ska också köra så många Toughest jag hinner men ska starta ett OCR träningsläger i Spanien detta år så får se hur mycket tid jag har till egna race. Har nära till Farinato och Spartan Race då så kanske blir några race där.

Camilla